placebo, inom medicinen benämning på något som används i en behandlingsåtgärd men som inte anses ha någon reell biologisk effekt på en sjukdomsprocess eller på sjukdomssymtom.

placeboeffekt, gynnsam medicinsk behandlingseffekt som uppstår trots att behandlingen utförs med placebo, dvs. med en läkemedelsberedning som saknar aktiv substans eller med en annan behandlingsmetod som är utformad för att likna en aktiv sådan men som förändrats för att vara verkningslös.

place´bo subst. ~n ORDLED: placeb-on

place`boeffekt subst. ~en ~er ORDLED: placebo--ef-fekt-en

hälsopsykologi, kunskapsområde som utnyttjar psykologiskt vetande i studiet av hälsa och ohälsa hos människan.

klinisk prövning, undersökning på friska försökspersoner eller på patienter med avsikten att studera effekterna, säkerheten och riskerna av en ännu inte dokumenterad behandlingsform, oftast av ett nytt läkemedel.

blindtablett, tablett som ser ut som ett läkemedel men inte innehåller verksam substans; se vidare placebo.

pseudoabstinens, symtom på abstinens, t.ex. oro, hjärtklappning och darrningar, utan att betingelser för abstinens föreligger.

dubbel-blind-försök, dubbel-blind-prövning, dubbel-blind-teknik, metod som används inom klinisk forskning, särskilt vid utprövning av läkemedel.

healing, helande, inom medicinsk antropologi beteckning för patientens subjektiva upplevelse av tillfrisknande.