plik`ta verb ~de ~t ORDLED: plikt-ar SUBST.: pliktande

plikt, etiskt och juridiskt begrepp: det man av etiska eller rättsliga skäl bör göra därför att man har en viss ställning eller står i en viss relation till andra.

pliktetik, etisk teori enligt vilken frågan om huruvida en handling är rätt eller fel inte avgörs enbart av denna handlings konsekvenser utan beror på om handlingen är i enlighet med pliktens bud.

religion, en kulturyttring som inte låter sig infångas under någon generellt accepterad, heltäckande definition.

Locke, John, född 29 augusti 1632, död 28 oktober 1704, engelsk filosof och politisk tänkare vars idéer fått avgörande betydelse både för empirismen i filosofin och liberalismen i politiken.

islamisk kvinnosyn. Frågan om kvinnosynen är starkt kontroversiell inom islam och någon enhetlighet står knappast att finna, varken i de religiösa källorna som historiska dokument eller i den religiösa tolkningstraditionen.

Plikten framför allt, Gustaf VI Adolfs valspråk, antaget vid trontillträdet 1950.

ryska inbördeskriget, konflikt 1918–22 som huvudsakligen utkämpades mellan den bolsjevikiska Röda armén å ena sidan och de så kallade vita styrkorna, som huvudsakligen förenades av ett motstånd mot bolsjevikerna och en nationalistisk strävan efter att bevara det gamla Tsarryssland.

Jihad, al-Jihād, Islamiska Jihad, namn på flera militanta islamistiska grupper, verksamma i bland annat Egypten, Palestina och Libanon.

Bhagavadgita, Bhagavadgītā, en hinduistisk religiös lärodikt, som är inkomponerad som en enhetlig del av sjätte boken i sanskriteposet ” Mahabharata”.