plugg`a verb ~de ~t ORDLED: plugg-ar SUBST.: pluggande, pluggning; 1plugg (till 1)

plugg är ett fästelement som används vid sammansättning och fogning. 

plugg, dorn, kort, ofta cylindriskt eller koniskt formad kropp, som utgör en del av verktygsuppsättningen vid framställning av sömlösa cylindriska rör genom plastisk bearbetning.

taco, mexikansk specialitet som består av tunna majsbröd med bl.a. kryddstarka varma eller kalla fyllningar, t.ex. köttfärssås.

suprafluiditet, egenskap hos flytande helium, som vid låg temperatur har viskositeten noll.

dubb, kort tapp, plugg eller brodd, se dubbdäck.

Sveg är centralort i Härjedalens kommun i Härjedalen och ligger vid älven Ljusnan.

rördragning, slutmoment vid tillverkning av metallrör där rörämnet genom plastisk bearbetning får sina slutliga dimensioner och mekaniska egenskaper.

deformering av den mänskliga kroppen förekommer i kulturer världen över, och etnografiska källor vittnar om otaliga sätt att omforma, stympa eller ärra olika kroppsdelar: att ändra huvudets form eller halsens längd, att snöra ihop midjan eller fötterna, att företa olika ingrepp på könsorganen, att åstadkomma ärr i ansiktet eller annorstädes på kroppen, att skära av en fingerled, att slå ut eller fila till tänder samt att sätta in pluggar med mera i läpparna eller öronen.

dubb, dymling, kort tapp, plugg eller brodd, inom möbelsnickeriet den plugg i trä som förr användes för hopfogning av möbelns delar och som senare ersattes av spik eller skruv i metall.