prelat ’bära eller föra framför’; ’utmärka’), hederstitel inom romersk-katolska kyrkan för förtjänta präster; under medeltiden benämning på ledande kaniker i ett domkapitel; i allmänt språkbruk (högt uppsatt) präst med myndigt uppträdande.

prela´t subst. ~en ~er ORDLED: pre-lat-en

common law, i sin mest vidsträckta mening alla de rättssystem som härstammar från engelsk rätt (i komparativ rätt talar man om en common law-familj av rättsordningar, inkluderande bl.a. amerikansk, australisk och delvis indisk rätt).

Brask, Hans, 1464–1538, biskop i Linköping.

Sunnanväder, Peder, kansler och prelat, se Peder Jakobsson Sunnanväder.

monsignore (ital., av likabetydande franska monseigneur, av mon ’min’ och seigneur ’(förnäm) herre’), inom romersk-katolska kyrkan hederstitel som tilldelas kardinaler, biskopar m.fl.

Presle (egentligen Chassagne), Micheline, 1922–2024, fransk skådespelerska.

Rimbert, död 888, tysk prelat, från 865 Ansgars efterträdare som ärkebiskop av Hamburg–Bremen och författare till en biografi om denne, Vita Anskarii (”Ansgars liv”, svensk översättning i ”Boken om Ansgar”, 1986).

slaglås, perkussionslås, avfyringsinrättning för eldhandvapen med slagkänslig tändsats.

Knut Mikaelsson, död 1527, prelat och upprorsman, vanligen kallad ”mäster Knut”.