proberare, förr en i proberkonsten utbildad ämbetsman som av Bergskollegium förordnats att tjänstgöra antingen vid Bergskollegiums proberkammare eller vid någon gruva eller något smältverk. I dag är proberaren en tjänsteman vid SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut som inför kontrollstämpling undersöker halten av ädelmetaller. Se även probering.

probe´ra verb ~de ~t ORDLED: prob-er-ar SUBST.: proberande, probering

Galilei, Galileo, född 15 februari 1564, död 8 januari 1642, italiensk naturforskare, son till Vincenzo Galilei.

Sahlin, Carl, 1861–1943, industriman och bergshistoriker, vice disponent och chef för järnverksavdelningen vid Stora Kopparbergs Bergslags AB 1893–1900, disponent vid Laxå bruks AB 1900–17 och VD för Bångbro intressenters AB 1917–24.

probering, kontroll (analys) av mängden ädelmetall, framför allt guld, silver eller platina, i ädelmetallföremål och -smältor.

proba´t adj., neutr. ~ ORDLED: prob-at

proba´bel adj. ~t probabla ORDLED: prob-abl-are

approba`tur subst., plur. ~, neutr. ORDLED: ap-prob-at-ur

1prov subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: prov-et

prö`va verb ~de ~t ORDLED: pröv-ar SUBST.: prövande (till 1 och 2), prövning (till 1 och 2); 1prov (till 1 och 2)