på`föra verb påförde påfört, pres. påför ORDLED: på--för-de SUBST.: påförande, påför(n)ing

härskarteknik, sätt att hävda sin egen maktställning genom att förringa en individ eller en grupp.

elasticitet, egenskapen hos ett material eller ett föremål som deformerats genom mekanisk belastning att återta sin ursprungliga storlek och form när belastningen upphört.

CD, compact disc, CD-skiva, kompaktskiva, skiva för optisk lagring av information i digital form.

kostnad, inom nationalekonomin värdet av samtliga produktionsfaktorer som krävs för att framställa en vara eller tjänst.

direkt skatt, skatt som är tänkt att bäras av den som formellt påförs den av skattemyndigheten.

pålägg, ekonomisk term som avser fördelningen av omkostnader vid kostnadsberäkningar.

gyro, gyroskop, ett kardanskt upphängt svänghjul, gyrorotor, som är rotationssymmetriskt och har sin största massa i periferin.

färgpigment, olösliga ”pulver” i olika färger som kan användas till t.ex. målning eller tryck genom att blandas med ett bindemedel och påföras en yta; se färgämnen.

engobe (franska, ’färglera’), täckande, ej glasig ytbeläggning på keramiska produkter, vanligtvis med en annan färg än underliggande material.