på`häng subst. ~et ORDLED: på--häng-et

påhängsvagn, släpvagn som är inrättad för att genom tapp med vändskiva eller liknande anordning förenas med bil, traktor eller motorredskap och som är så konstruerad att chassit eller karosseriet vilar direkt på det dragande fordonet.

på`hängsvagn subst. ~en ~ar ORDLED: på-hängs--vagn-en

ur, klocka, instrument för mätning av tid.

moped, ursprungligen benämning på en enkel motorcykel som i sin allra enklaste form bestod av en vanlig cykel med påhängd liten förbränningsmotor.

lastmaskin, fordon (ursprungligen en traktor, sedermera ett speciellt basfordon), försett med framtill och stundom även baktill påhängd utrustning för hantering av speciella slag av gods.

tyng`dlyftning subst. ~en ORDLED: tyngd--lyft-ning-en

hänga på´ verb hängde hängt, pres. hänger ORDLED: häng-er SUBST.: påhängande, påhängning