rankande rosor, se klätterrosor.

3rank`a subst., ingen böjning

2rank`a subst. ~n rankor ORDLED: rank-an

1rank`a verb ~de ~t ORDLED: rank-ar SUBST.: rankande, rankning; ranking (till 1)

Ranke, Leopold von, född 21 december 1795, död 23 maj 1886, tysk historiker, professor i Berlin 1825–71.

Rankama (till 1934 Rangell), Kalervo, 1913–95, finländsk geolog och geokemist, verksam vid University of Chicago 1947–50, professor i mineralkemi vid Helsingfors universitet 1950–79.

Rank, Otto, 1884–1939, österrikisk psykoanalytiker, medlem av Freuds inre grupp i Wien redan 1906.

ranker, ung jordmån, svagt utbildad i grovt, kalkfattigt minerogent material, som på ringa djup övergår i den fasta berggrunden.

Rank, Joseph Arthur, från 1957 Baron Rank of Sutton Scotney (Lord Rank), 1888–1972, brittisk filmdirektör.

Edelfelt, Albert, 1854–1905, finländsk målare.