reformator, i särskild mening ledare inom någon av de reformrörelser som under 1500-talet ledde till en brytning med den katolska kyrkan, på kontinenten Jean Calvin, Martin Luther, Philipp Melanchthon och Huldrych Zwingli, i England Thomas Cranmer, i Danmark Hans Tausen, i det svenska riket Olaus Petri, Laurentius Petri och Laurentius Andreæ samt, i Finland, Michael Agricola.

reforma`tor subst. ~n ~er [-o´rer] ORDLED: re-form-at-or-er

Luther, Martin, född 10 november 1483, död 18 februari 1546, tysk reformator, en av Europas mest betydande teologer.

Dante Alighieri, född i maj 1265, död 13 eller 14 september 1321, florentinsk författare, Italiens nationalskald.

zoroastrism eller mazdaism, den äldsta kända religionsformen hos de iransktalande folken.

Calvin (egentligen Cauvin), Jean, född 10 juli 1509, död 27 maj 1564, fransk-schweizisk reformator, född i Picardie, död i Genève.

Ford, Henry, född 30 juli 1863, död 7 april 1947, amerikansk industriman, nyskapare inom biltillverkning och industriell produktionsteknik.

Church of England, Engelska kyrkan, den nationella kyrka som uppkom i England genom 1500-talets reformation och som efter hand blev moderkyrka för anglikanska kyrkogemenskapen.

al-Wahhab (Muḥammad ibn ˙Abd al-Wahhāb), 1703–92, arabisk reformator inom den hanbalitiska rättsskolan av islam.

Zwingli, Huldrych (Ulrich), född 1 januari 1484, död 11 oktober 1531, schweizisk reformator.