1. resonlig

    reso´nlig adj. ~t ORDLED: re-son-lig
    Svensk ordbok

  2. reson

    reso´n subst., ingen böjning, n-genus ORDLED: re-son
    Svensk ordbok

  3. re

    re, musikterm, sedan 1000-talet använd som namn på den andra tonen i varje hexakord, dvs. tonerna d, g respektive a.

  4. resonabel

    resona´bel adj. ~t resonabla ORDLED: re-son-abl-are
    Svensk ordbok

  5. oresonlig

    o`resonlig adj. ~t ORDLED: o--res-on-lig
    Svensk ordbok

  6. rimlighet

    rim`lighet subst. ~en ORDLED: rim-lig-het-en
    Svensk ordbok

  7. raison dêtre

    raison d'être [ung. räsåŋ´ dä´tr] subst., ingen böjning
    Svensk ordbok

  8. resonera

    resone´ra verb ~de ~t ORDLED: re-son-er-ar SUBST.: resonerande; resonemang
    Svensk ordbok

  9. ranson

    ranso´n subst. ~en ~er ORDLED: rans-on-en
    Svensk ordbok

  10. sans

    sans subst. ~en ORDLED: sans-en
    Svensk ordbok