-
retarde´ra verb ~de ~t
ORDLED: re-tard-er-ar
SUBST.: retarderande, retardering
Svensk ordbok
-
kromatografi, kemisk separationsteknik som utnyttjar förhållandet att de ämnen som skall separeras fördelar sig på olika sätt mellan en stillastående (stationär) och en rörlig (mobil) fas.
-
retarde´rad adj. retarderat
ORDLED: re-tard-er-ad
Svensk ordbok
-
magnetron, elektronrör för alstring av mikrovågor.
-
retardering, etnologisk term för den eftersläpning i bruket av en sed eller ett föremål som varit vanlig inom den för nyheter mindre mottagliga allmogekulturen.
-
diffusor, teknisk anordning som under tryckökning retarderar ett strömmande medium.
-
dynamiskt tryck, den tryckstegring som uppstår då ett strömmande medium förlustfritt retarderas till stagnation.
-
allmogesilver, föremål av silver, huvudsakligen till bordsbruk, speciellt tillverkade för bondebefolkningen, som använde dem vid årets och livets fester och som kapitalplacering.
-
partikelaccelerator, utrustning för att producera strålar av elektriskt laddade kärn- eller atompartiklar genom accelerering av partiklar till mycket höga hastigheter.
-
differentialekvation, ett samband mellan en funktion och dess derivator.