retarde´ra verb ~de ~t ORDLED: re-tard-er-ar SUBST.: retarderande, retardering

retarde´rad adj. retarderat ORDLED: re-tard-er-ad

kromatografi, kemisk separationsteknik som utnyttjar förhållandet att de ämnen som skall separeras fördelar sig på olika sätt mellan en stillastående (stationär) och en rörlig (mobil) fas.

dynamiskt tryck, den tryckstegring som uppstår då ett strömmande medium förlustfritt retarderas till stagnation.

magnetron, elektronrör för alstring av mikrovågor.

diffusor, teknisk anordning som under tryckökning retarderar ett strömmande medium.

retardering, etnologisk term för den eftersläpning i bruket av en sed eller ett föremål som varit vanlig inom den för nyheter mindre mottagliga allmogekulturen.

allmogesilver, föremål av silver, huvudsakligen till bordsbruk, speciellt tillverkade för bondebefolkningen, som använde dem vid årets och livets fester och som kapitalplacering.

partikelaccelerator, utrustning för att producera strålar av elektriskt laddade kärn- eller atompartiklar genom accelerering av partiklar till mycket höga hastigheter.

differentialekvation, ett samband mellan en funktion och dess derivator.