rigg`a verb ~de ~t ORDLED: rigg-ar SUBST.: riggande, riggning

Vasamuseet, museum för regalskeppet Vasa på Djurgården i Stockholm, invigt 1990.

rigg, den samlade benämningen på allt rundhult (master, rår, bommar, gafflar, bogspröt etc.) samt allt stående och löpande gods (barduner, vant, stag, skot, brassar, fall etc.) i ett fartyg.

Vasa, Wasa, Wasan, Wasen, svenskt örlogsskepp (regalskepp) byggt på Stockholms skeppsgård (nuvarande Blasieholmen) 1626–28.

Rigg, Diana, 1938–2020, brittisk skådespelerska.

apa, stagsegel mellan mesan- och kryssmast på fyrmastad bark, korrekt benämning är mesanstängstagsegel.

galeas, tvåmastat segelfartyg främst för kustfart, riggat som slättoppad skonare med stormasten främst.

skepp, inom sjöfarten benämning med vidsträckt betydelse som sedan länge använts av yrkesfolk, utan hänsyn tagen till rigg eller framdrivningsmedel, t.ex. flaggskepp och slagskepp.

löpande rigg, del av ett segelfartygs framdrivningsanordning, se rigg.

stående rigg, stående gods, vajer och tågvirke som stöttar och stadgar master och rundhult eller lämnar fäste för och uppbär segel.