romans bretons, en medeltida litterär genre på folkdiktens grund.

romanska språk, en grupp besläktade språk som talas som modersmål av cirka 890 miljoner människor, framför allt i södra Europa samt Central- och Sydamerika.

romans, inom musiken olika, främst vokala genrer alltsedan medeltiden.

romansk konst och arkitektur, västeuropeisk konst och arkitektur från ca 1050 fram till gotikens genombrott i Frankrike eller införande i övriga Västeuropa.

romans, tidigast benämning på spanska episk-lyriska dikter om hjältedåd.

roman, i allmänhet ett uppdiktat, berättande verk, som i motsats till epos är utformat på prosa och framställer ett till den privata sfären hörande förlopp av begränsat omfång, t.ex. ett enskilt människoliv eller en del därav.

romansallat, ofta använt namn på växten bindsallat.

romans [-an´s el. -aŋ´s] subst. ~en ~er ORDLED: rom-ans-en

Pax Romana, propagandaterm för den period av inre fred som rådde i romerska riket från Augustus till Marcus Aurelius (27 f.Kr.–180 e.Kr.).

romantik, kulturströmning som genomsyrade västerländskt tänkande och skapande från slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet.