Rus, etnisk, social och politisk benämning på det slaviska område där Ryssland uppstod.

rus, tillstånd med påverkan på omdöme, motorik och reaktionsförmåga som uppstått genom drogpåverkan.

RUS, nationalitetsbeteckning för motorfordon från Ryssland.

patologiskt rus, förvirringstillstånd, ofta med aggressivitet och självdestruktivitet, utlöst av små mängder rusmedel, vanligen alkohol.

rustning, skyddsvapen, som består av hjälm och olika kroppsskydd för bål och lemmar.

rusttjänst, historisk term för rekrytering av tungt rytteri i Sverige.

rustmästare, militär tjänstegrad för officer vid artilleriet under 1500-talet, för underofficer vid infanteriet ca 1615 till 1835 samt högsta underbefälsgrad vid armén och flygvapnet 1957–72.

rusthåll, hemman som anskaffade och underhöll ryttare med häst och utrustning.

rustik, inom arkitekturen murverk av kvadersten där stenblocken framträder i kraftig relief med tydligt indragna fogar.

rusiner, även rutener, historisk benämning som har sitt ursprung i Kievriket (avledning av Rus).