metaller, i allmänt språkbruk och i materialtekniska sammanhang benämning på såväl rena grundämnen som legeringar (t.ex. stål, brons och mässing) med speciella egenskaper, t.ex. metallglans och stor ledningsförmåga för elektricitet och värme.

grundämne, element, ämne som uteslutande består av atomer med samma antal protoner i atomkärnan.

periodiska systemet, den tabell över grundämnen (element) som uppställdes sedan deras kemiska och fysikaliska egenskaper på 1860-talet befunnits variera periodiskt med atomvikten.

ra`ta verb ~de ~t ORDLED: rat-ar SUBST.: ratande

till va`ra äv. tillva`ra adv. ORDLED: till--vara

ta`ra subst. ~n ORDLED: tar-an

2va`ra subst., ingen böjning

kasse´ra verb ~de ~t ORDLED: kass-er-ar SUBST.: kasserande, kassering

ra´msåg subst. ~en ~ar ORDLED: ram--såg-en

ra`dioamatör subst. ~en ~er ORDLED: radio--am-at-ör-en