rättsregel, regel som hör till det juridiska normsystemet, till skillnad från t.ex. moraliska regler och etikettsregler.

tvingande rättsregel, absolut bindande lagregel som inte kan avtalas bort.

absolut rättsregel, tvingande rättsregel som inte med rättslig verkan kan avtalas bort.

rättsföljd, rättsverkan, den del av en rättsregel – eftersatsen – som utsäger vilka konsekvenser rättsordningen knyter till ett visst sakförhållande, t.ex. straffet för ett visst brott.

dispositiv, term inom juridiken med flera betydelser, bl.a. att en rättsregel kan sättas ur kraft genom avtal.

ex analogia, ”analogivis”, dvs. med stöd i likhet (mellan det aktuella fallet och ett annat, tidigare avgjort eller i lag reglerat fall).

målsättningsstadgande, programstadgande, portalparagraf, lagstadgande som inte i första hand vill ge en bindande rättsregel utan vill ange allmänna mål för en lag.

bestämmelse, rättsregel.

utlämning, juridisk term som innebär att en person som vistas i ett land kan lämnas ut till ett annat land för att möjliggöra såväl lagföring som verkställighet av domar.

ignorantia juris nocet, straffrättslig princip som innebär att okunnighet om existensen eller innebörden av en rättsregel inte medför befrielse från ansvar för en eventuell överträdelse av regeln i fråga.