sabote´ra verb ~de ~t ORDLED: sabot-er-ar SUBST.: saboterande, sabotering; sabotage

spanska inbördeskriget, den väpnade konflikten mellan höger- och vänsterkrafterna i Spanien 1936–39.

Speer, Albert, 1905–81, tysk arkitekt och politiker (nazist).

säkerhetsåtgärd, inom juridiken sådan tvångsåtgärd gentemot parts egendom som i tvistemål under vissa förutsättningar kan tillgripas för att förhindra parten att sabotera verkställigheten av en ev. framtida dom.

Rhodesiafrågan, tvisten om hur det brittiska kolonialstyret i Sydrhodesia (nuvarande Zimbabwe) skulle avvecklas.

sabotage, allmänfarligt brott som föreligger när någon förstör eller skadar egendom som har betydelse för bl.a. landets försvar, folkförsörjning, rättskipning, förvaltning eller för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet i Sverige.

Falskmyntarna, Les Faux-Monnayeurs, roman av den franske författaren André Gide, utgiven 1926.

ordbildning, bildande av nya ord genom olika processer, av vilka de vanligaste är avledning, förkortning och sammansättning.

antikonst, konst som förnekar alla traditionella värderingar, saboterar och gycklar med vedertagna estetiska normer, ifrågasätter själva konstbegreppet och till och med konstens existensberättigande.

tvärstånd, musikterm för den stämföringstekniskt ”falska relation” som uppstår när en ton och dess efterföljande kromatiska förändring ligger i olika stämmor, t.ex. fallande e–c i överstämman mot stigande c–ess i understämman.