sanning, centralt filosofiskt begrepp.

koherensteorin för sanning, filosofisk uppfattning enligt vilken en sats är sann om den tillhör det system av satser som ger den mest omfattande, sammanhängande redogörelsen för verkligheten.

Sanningens evangelium, latin Evangelium veritatis, gnostisk skrift från andra århundradet, återfunnen 1945 bland de koptiska Nag Hammadiskrifterna.

dubbel sanning, beteckning från medeltiden för teorin att det finns två typer eller nivåer av sanning, en rationell eller filosofisk, som vi kan nå fram till av egen kraft (genom det mänskliga förnuftet), och en religiös, som vi når endast via den gudomliga uppenbarelsen.

korrespondensteorin för sanning, filosofisk uppfattning enligt vilken en sats är sann om och endast om den stämmer överens med verkligheten.

sanningsförsäkran, den särskilda försäkran om att tala sanning som en part i ett tvistemål kan avlägga inför ett förhör som sker i bevissyfte.

analytisk sanning, enligt Kants terminologi en sanning som beror på att predikatet redan ingår i subjektets begrepp.

sanningsvärde, gemensam benämning på sanning och falskhet, vilka i klassisk satslogik förutsätts vara de två möjliga värden som en sats kan anta; i flervärdig logik införs flera värden som en sats kan anta.

sanningsfunktion, funktion vars argument och värden båda är sanningsvärden.

sanningsbevis, den bevisning som i ett ärekränkningsmål presenteras för att visa att ett kränkande eller nedsättande påstående är sant.