sats, språkvetenskaplig term som under tidernas lopp har avgränsats på en mängd olika sätt, delvis beroende på om man lagt tyngdpunkten vid betydelse och användning eller vid struktur.

sats, centralt men mångtydigt begrepp inom logiken: a) språkligt uttryck som utsäger att något är fallet, t.ex. ”det regnar”; b) påstående, proposition, abstrakt begrepp som fyller rollen av meningen hos den språkliga satsen (den språkliga satsen ”det regnar” uttrycker t.ex. den abstrakta satsen att det regnar); c) fällt omdöme eller bevisat teorem, ”lärosats”, t.ex. Pythagoras sats.

sats, teorem , i en matematisk teori benämning på ett av teorins huvudresultat.

sats, inom musiken i första hand större sammanhållen del av ett cykliskt, dvs. flersatsigt, verk, t.ex. symfoni och sonat.

sats, i industriella sammanhang benämning på avgränsad mängd av en vara eller produkt som bearbetas i en satsvis process.

sats, typografisk term för det till en tryckform sammanförda resultatet av sättning.

Pythagoras sats, benämning på en sats i euklidisk geometri.

satsdel är det ord eller den grupp av ord som en sats (en mening eller en del av en mening) består av.

analytisk sats, sats som är sann eller falsk redan på grund av meningen hos de i satsen ingående orden, oberoende av hur det i övrigt förhåller sig i världen.

satslogik, grundläggande del av den moderna logiken, i vilken satslogiska former studeras, dvs. sätten på vilka en sammansatt sats kan byggas upp med hjälp av satslogiska operatorer.