separation, separering, som term i tekniken dels särskiljande av beståndsdelar i en gasblandning, vätska, uppslamning eller mekanisk blandning, dels kollektiv benämning på ett stort antal enhetsoperationer som på något sätt isolerar olika komponenter i en blandning.

separationsmetoder, sätt att särskilja komponenterna i en blandning av ämnen, t.ex. genom filtrering eller sedimentation.

separations–individuations-fasen, enligt psykoanalytisk teori om objektrelationer den period i utvecklingen då barnet alltmer börjar bli medveten om sin egen person.

separationsrätt, rätt för en ägare till egendom som finns i annans besittning att ta undan egendomen för att skydda den mot anspråk från besittarens fordringsägare vid konkurs eller utmätning.

separationsångest, vanligen barns skräck för att förlora den som vårdar dem, oftast modern.

magnetisk separation, i mineraltekniken en anrikningsmetod som bygger på att ferro- och paramagnetiska mineral attraheras olika starkt av ett magnetfält, medan diamagnetiska förblir opåverkade.

separationsenergi, bindningsenergi , energi som krävs för att lossgöra en nukleon bunden i atomkärnan.

separationssystem, inom avfallshantering system för utskiljning av en eller flera komponenter ur blandat avfall.

separation [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: se-par-at-ion-en

elektrofores, vandring av elektriskt laddade molekyler eller partiklar genom en vätska under inverkan av ett elektriskt fält.