skald (fornisl. skáld), poet.

skaldediktning, fornnordisk poesi, huvudsakligen från 900–1100-talen, vanligen författad av namngivna norska och isländska skalder på olika versmått, oftast dock på dróttkvætt.

skaldjur, i allmänt språkbruk de ätliga, huvudsakligen marina djur som har olika slags ”skal”, dvs. vissa snäckor och musslor samt kräftdjur.

skaldebrev, under 1700-talet benämning på ett rimmat brev, fingerat eller äkta; så i Hedvig Charlotta Nordenflychts ”Skalde-Bref till Criton”.

Skaldbreiður, berg i sydvästra Island; 1 060 m ö.h. För belägenhet se landskarta Island.

skaldjursförgiftning, sjukdomssymtom hos människa efter förtäring av skaldjur.

skald subst. ~en ~er ORDLED: skald-en

skal`da verb ~de ~t ORDLED: skald-ar SUBST.: skaldande

skal`degåva subst. ~n ORDLED: skalde--gåv-an

ska`ldjur subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: skal--djur-et