skald (fornisl. skáld), poet.

skaldediktning, fornnordisk poesi, huvudsakligen från 900–1100-talen, vanligen författad av namngivna norska och isländska skalder på olika versmått, oftast dock på dróttkvætt.

skaldjur, i allmänt språkbruk de ätliga, huvudsakligen marina djur som har olika slags ”skal”, dvs. vissa snäckor och musslor samt kräftdjur.

skald subst. ~en ~er ORDLED: skald-en

skaldebrev, under 1700-talet benämning på ett rimmat brev, fingerat eller äkta; så i Hedvig Charlotta Nordenflychts ”Skalde-Bref till Criton”.

Skaldbreiður, berg i sydvästra Island; 1 060 m ö.h. För belägenhet se landskarta Island.

skaldjursförgiftning, sjukdomssymtom hos människa efter förtäring av skaldjur.

Byron, George Gordon, från 1798 Baron Byron (Lord Byron), född 22 januari 1788, död 19 april 1824, brittisk författare; sonson till John Byron.

Homeros sägs ha varit en blind grekisk skald som ska ha skrivit Iliaden och och Odysséen för omkring 2 700 år sedan.

skal`da verb ~de ~t ORDLED: skald-ar SUBST.: skaldande