skepp, inom sjöfarten i formell juridisk mening sjögående farkost om minst tolv meters längd över allt och minst fyra meters bredd (sjölagen 1994:1009); jämför fartygsregister.

skepp, inom sjöfarten benämning med vidsträckt betydelse som sedan länge använts av yrkesfolk, utan hänsyn tagen till rigg eller framdrivningsmedel, t.ex. flaggskepp och slagskepp.

skepp, inom arkitekturen benämning på ett byggnadsparti som bildats genom indelning av byggnaden med pelare, kolonner e.d. efter längdaxeln; termen är särskilt använd om långhusets eller korets disposition i kyrkor.

skeppssättning är ett slags monument från bronsåldern och järnåldern.

sänka skepp, kryssarspelet, sjökrigsspelet, sänka fartyg, spel som börjar med att de båda deltagarna på var sitt rutat papper ritar in lika många ”skepp” av växlande storlek, från en till fyra–fem rutor, samt numrerar rutraderna såväl lodrätt som vågrätt.

skeppsbyggnad, konsten och vetenskapen att konstruera och bygga skepp.

Skeppsholmen, ö i Saltsjön, i centrala Stockholm.

skepp, inom sjöfarten äldre benämning på segelfartyg med minst tre master, exempelvis fullriggare, bark(skepp), skonarskepp och skonertskepp.

skepp, inom sjöfarten historisk benämning på en flottas största och kraftigast bestyckade fartyg, t.ex. linjeskepp.

klart skepp, den högsta stridsberedskapsgraden ombord i örlogsfartyg, då all materiel är slutligt klargjord och personalen beredd att omedelbart ta upp strid.