skev adj. ~t

skevhet, snedhet, inom statistiken ett uttryck för hur sned, eller osymmetrisk, en sannolikhetsfördelning för en stokastisk variabel X är.

skevning, dosering, inom vägbyggnadstekniken en vägs eller järnvägs tvärfall (lutning vinkelrätt mot längdriktningen) i kurvor.

skevdelning, jämkning vid bodelning på grund av äktenskapsskillnad eller under bestående äktenskap så att den make som har mest giftorättsgods kan få behålla mera av sin egendom än vad som följer av huvudregeln om likadelning.

keynesianism, riktning inom nationalekonomisk makroteori som uppstod under 1930-talet och hade sitt största inflytande under 1950- och 1960-talen; den är uppkallad efter John Maynard Keynes.

1ske`va verb ~de ~t ORDLED: skev-ar SUBST.: skevande, skevning

2ske`va el. ske`vra verb ~de ~t ORDLED: skev-ar, skev-rar SUBST.: skev(r)ande, skevning, skevring

ske`vningsroder subst. skevningsrodret, plur. ~, best. plur. skevningsrodren el. ~na ORDLED: skev-nings--rodr-et

ske`vroder subst. skevrodret, plur. ~, best. plur. skevrodren el. ~na ORDLED: skev--rodr-et

skevra se 2skeva