skit subst. ~en äv. ~et, ~ar ORDLED: skit-en

skittles, brittiskt kägelspel som utövas individuellt eller av lag om fem spelare.

svordomar, typ av kraftuttryck som används framför allt i talspråket då talaren förstärker sitt budskap genom att använda tabubelagda ord, t.ex. folkliga termer för avföring, könsorgan och sexuellt umgänge av olika slag.

ski`tig adj. ~t ORDLED: skit-ig

ski`ta verb sket skitit, pres. skiter ORDLED: skit-er SUBST.: skitande

skita på´ sig verb sket skitit, pres. skiter ORDLED: skit-er

skita ne´r el. skita ne´d verb skitade skitat ORDLED: skit-ar SUBST.: nerskitande, nerskitning, nedskitande, nedskitning

ski`tförnäm adj. ~t ORDLED: skit--för-näm

ski`tsnack subst. ~et ORDLED: skit--snack-et

ski`tstövel subst. ~n skitstövlar ORDLED: skit--stövl-ar