skorpa [skår`-] subst. ~n skorpor ORDLED: skorp-an

meteorit, meteorsten, fast kropp från rymden som fallit ned på jordytan.

jordmanteln, den skalformiga delen av jorden mellan dess skorpa och kärna, dvs. mellan ca 10–50 km djup och 2 890 km djup.

mantel, jordmanteln, den skalformiga delen av jorden mellan dess skorpa och kärna, dvs. mellan ca 10–50 km djup och 2 890 km djup.

krusta, sårskorpa, intorkat material av blodlever och vävnadsvätska som täcker sårytor.

inkrustation, inläggningsarbete, se inkrustering.

Galileo, amerikansk rymdsond för utforskning av Jupiter och dess satellitsystem.

Mohorovičić-diskontinuiteten, Moho, gränsytan mellan jordens skorpa och mantel.

inkrustering, även inkrustation, inom botaniken inlagring i växters och algers cellväggar av mineralämnen, t.ex. kalciumkarbonat och kiselsyra.

pulsar, snabbt roterande neu­tronstjärna som sänder ut strålning i två motsatta strålknippen och därför kan synas som en ”blinkande” himlakropp om jorden ligger i någon av strålriktningarna.