-
skru`da verb ~de ~t
ORDLED: skrud-ar
SUBST.: skrudande
Svensk ordbok
-
-
-
sakristia, i en kyrka utrymme för prästens omklädning samt för förvaring av skrudar och kärl, oftast i anslutning till altare och predikstol.
-
liturgiska textilier,
parament, enligt kristen tradition sådan skrud som bärs av de tjänstgörande vid gudstjänsten eller sådan prydnad som brukas för altaret.
-
högkyrklighet, benämning på riktningar inom de reformatoriska kyrkorna som betonar samhörigheten med urkyrkan (
apostolicitet) och med världskyrkan (
katolicitet).
-
Schroderus,
Ericus Johannis, född ca 1608, död 1639, lexikograf.
-
ornat, kyrklig skrud.
-
handkläde,
handlin, ett tygstycke av vitt linne som förr ingick i prästens skrud, se
liturgiska textilier.
-
skrud subst. ~en ~ar
ORDLED: skrud-en
Svensk ordbok