skulpte´ra verb ~de ~t ORDLED: skulpt-er-ar SUBST.: skulpterande, skulptering; skulptur

Euripides var en grekisk författare som skrev teaterpjäser.

herm, i antikens Grekland ursprungligen rudimentär fruktbarhets- och skyddssymbol i form av en rest stock eller sten, i historisk tid stenpelare med skulpterat huvud och fallos.

pollen, frömjöl, ståndarmjöl, partiklar som bildas i ståndarna hos fröväxter och som innehåller hanliga könsceller omslutna av ett skyddande skal.

Michelangelo, egentligen Michelangelo Buonarroti, född 6 mars 1475, död 18 februari 1564, italiensk bildkonstnär, arkitekt, diktare.

Boberg, Ferdinand, född 11 april 1860, död 7 maj 1946, arkitekt, grafiker, formgivare; gift från 1888 med Anna Boberg.

Kalmar slott, slott i Kalmar kommun, Småland (Kalmar län).

Hablingbo, f.d. församling i Gotlands kommun.

Alhambra, palats, beläget på en höjd vid Granada i Andalusien, byggt under perioden från 1200-talets mitt till 1300-talets slut för det muslimska härskardömet i Spanien.

skulptur, bildhuggarkonst, plastik, bildkonstverk i tre dimensioner.