-
skura
skura, sydsvenskt namn på trång och djup dal i fast berg. -
skura
skura, delningslinje , inom heraldiken en rak, böjd eller bruten linje för geometrisk uppdelning av en vapensköld i skilda fält; ordet härleds från skära. -
skura
sku`ra verb ~de ~t ORDLED: skur-ar SUBST.: skurande, skurningSvensk ordbok -
aprilväder
aprilväder, ombytlig vädertyp, kännetecknad av snabba växlingar mellan solsken och snöbyar eller skurar av regn eller hagel. -
skur
skur, kortvarig och ofta häftig nederbörd i form av regn, som i allmänhet börjar och slutar tvärt. -
nederbörd
nederbörd är vatten som faller från moln i form av droppar eller i fryst form. -
kosmisk strålning
kosmisk strålning, genomträngande joniserande strålning av utomjordiskt ursprung, upptäckt 1912–13 bland annat med hjälp av ballonger av Victor F. Hess.
-
dikotomi
dikotomi, inom samhällsvetenskaperna: variabel eller egenskap som är delad i två varandra ömsesidigt uteslutande kategorier. -
kalligrafi
kalligrafi betyder skönskrift. -
skyfall
skyfall, extremt häftigt regn, i regel intensivare än 1 mm per minut, nästan undantagslöst i form av skurar i samband med bymoln.