skym`fa verb ~de ~t ORDLED: skymf-ar SUBST.: skymfande, skymfning; skymf

Sofokles, 497–406 f.Kr., grekisk dramatiker, vid sidan av Aischylos och Euripides antikens främste.

Akilles, Achille(u)s, i grekisk myt son till Peleus och gudinnan Thetis; far till Neoptolemos.

blodshämnd, släkthämnd, vedergällning som släktingar till en dräpt person utövar genom att döda dråparen eller någon ur hans släkt.

förolämpning, ärekränkningsbrott som begås av den som smädar någon annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning (verbalinjurier) eller annat skymfligt beteende (formalinjurier och realinjurier) riktade mot den berörde.

blasfemi, skymf av något heligt eller värdefullt, hädelse.

gesäll, yrkesskicklig arbetare främst inom hantverket.

Greklands sju vise, antik benämning på en samling greker som utmärkt sig för allmän livsvisdom eller som politiska ledare.

Erdoğan, Recep Tayyip, född 1954, turkisk politiker, premiärminister 2003–14, president sedan 2014.

skamstraff, offentlig, skymfande bestraffning av en brottsling.