slira, i glastekniken en ytterst tunn genomsynlig tråd i glasmassan.

slira (tyska Schliere, av Schlier, benämning på en typ av lera), inom geologi ett oregelbundet slingrande parti i en bergart eller i jord, vilket skiljer sig från omgivningen i sammansättning eller struktur.

2sli`ra subst. ~n sliror ORDLED: slir-an

1sli`ra verb ~de ~t ORDLED: slir-ar SUBST.: slirande, slirning

traktor, motordrivet fordon som är inrättat huvudsakligen för att dra annat fordon och för att bära, dra eller driva redskap eller maskiner samt som är konstruerat för en begränsad högsta hastighet, i Sverige hittills 30 km/h.

traktionsmekanik, inom järnvägstekniken sambanden mellan installerad driveffekt, dragkraft, fordonets hastighet och banans beskaffenhet.

skruvnyckel, handverktyg för dragning av muttrar eller skruvar med i allmänhet sexkantig skalle.

antispinn, reglersystem i bilar som förhindrar drivhjul att slira vid start eller acceleration.

friktionskoppling, den gemensamma benämningen på sådana axelkopplingar som använder friktion för sin funktion, t.ex. lamellkopplingar och konkopplingar.

bohusgranit rödaktig eller grå granit i norra Bohuslän och närbelägna delar av Østfold i Norge.