slira, i glastekniken en ytterst tunn genomsynlig tråd i glasmassan.

slira (tyska Schliere, av Schlier, benämning på en typ av lera), inom geologi ett oregelbundet slingrande parti i en bergart eller i jord, vilket skiljer sig från omgivningen i sammansättning eller struktur.

2sli`ra subst. ~n sliror ORDLED: slir-an

1sli`ra verb ~de ~t ORDLED: slir-ar SUBST.: slirande, slirning

traktor, motordrivet fordon som är inrättat huvudsakligen för att dra annat fordon och för att bära, dra eller driva redskap eller maskiner samt som är konstruerat för en begränsad högsta hastighet, i Sverige hittills 30 km/h.

skruvnyckel, handverktyg för dragning av muttrar eller skruvar med i allmänhet sexkantig skalle.

optiskt glas, glas med fastställt brytningsindex.

sli`rig adj. ~t ORDLED: slir-ig

koppling, axelkoppling , maskinelement som förbinder axlar liggande i rät eller nästan rät linje med varandra och överförande rörelse och vridmoment.

Grålle, i Sverige vardagligt namn på den brittiska traktorn Ferguson TE20, som 1946–56 tillverkades i mer än 500 000 exemplar, varav 30 000 såldes i Sverige.