slutledning, akt eller tankeoperation varigenom man på grundval av sanningen hos ett eller flera påståenden, s.k. premisser, får kännedom om (sluter sig till) sanningen hos ett nytt påstående, slutsatsen eller konklusionen.

slu`tledning subst. ~en ~ar ORDLED: slut--led-ning-en

praktisk slutledning, slutledning i vilken konklusionen är praktisk och minst en premiss är teoretisk.

induktion, inom logik, matematik, vetenskapsteori m.fl. områden slutledning i vilken man sluter sig till ett generellt samband från ett antal enskilda fall.

Aristoteles var en grekisk filosof som verkade i Athen på 300-talet före Kristus.

argument, skäl för eller emot riktigheten av ett visst påstående eller en viss uppfattning.

bevis, grund för visshet om något.

analogi, likhet, överensstämmelse, motsvarighet (i något visst avseende).

förnuft, i allmänt språkbruk ungefär detsamma som förstånd.

logik, i vid bemärkelse grundläggande principer för en grupp företeelser eller lära om följdriktiga slutledningar inom något område (t.ex. kapitalets logik, forskningens logik).