slu`tpunkt subst. ~en ~er ORDLED: slut--punkt-en

medeltiden, benämning på den epok som ligger mellan den romerska antiken och den tidigmoderna eller ”nyare” tiden.

balett, teatertyp som omfattar dans, musik, scenografi och ljus.

efterkrigstiden, allmän betydelse benämning på en period som infaller efter ett krigstillstånd. I västerländsk mening avses vanligen perioden från andra världskrigets slut 1945 fram till våra dagar.

idealism, en mångtydig filosofisk term som först användes av Leibniz (1702).

brumairekuppen, händelser i början av november 1799 (enligt revolutionskalendern 18–19 brumaire år VIII) varvid general Napoléon Bonaparte och hans anhängare med vapenmakt genomförde en utrensning av direktoriets båda politiska församlingar (De femhundrades och De äldstes råd).

kubism, modernistisk konstriktning vars första skede inföll åren 1907–14, kubismens s.k. heroiska epok, med Paris som centrum och Braque och Picasso som pionjärer.

direktoriet kallas den regering som styrde Frankrike 1795–1799, under franska revolutionens sista år.

deism, dels beteckning för en viss form av gudstro (att Gud uppfattas som avlägsen från världen och inte ingriper i det historiska skeendet, jämför Gud), dels en bestämd teologisk och religionsfilosofisk riktning som hade sin höjdpunkt under 1700-talet i Storbritannien.

pol, magnetisk pol, område på en magnet som kan betraktas som utgångspunkt respektive slutpunkt för magnetiska fältlinjer (nord- respektive sydpol); inom geofysiken en av de båda punkter på jordytan, där det jordmagnetiska fältet är lodrätt.