smyck`a verb ~de ~t ORDLED: smyck-ar SUBST.: smyckande, smyckning

smycken, föremål avsedda att bäras på kroppen för att markera social, professionell, religiös eller annan kulturell tillhörighet eller i magiskt syfte (se amulett) samt oftast, men sällan enbart, för att åstadkomma en dekorativ effekt.

Poseidon var havets, källornas och flodernas gud i den grekiska religionen.

Vishnu, Viṣṇu, indisk gud.

silver är en vitglänsande metall.

stenåldern är det arkeologiska namnet på människans äldsta tid på jorden från det att man började göra stenredskap.

bronsåldern är den period i forntiden som kommer efter stenåldern.

torshammare är ett litet smycke som bars i en kedja om halsen av den som trodde på gudarna i fornnordisk religion.

Tutankhamon, Tutankhamun, Tutankhamen, fornegyptisk kung av den 18:e dynastin som regerade cirka 1332–1323 f.Kr.

guld är en gul, glänsande och mycket tung metall.