-
snatt`a verb ~de ~t
ORDLED: snatt-ar
SUBST.: snattande; snatteri
Svensk ordbok
-
snatt`are subst. ~n äv. snattarn, plur. ~, best. plur. snattarna
ORDLED: snatt-ar-en
Svensk ordbok
-
strala, stjäla, knycka, snatta, sno.
-
kleptomani, impulsivt, tvångsmässigt stjälande.
-
snatt´er subst. snattret
ORDLED: snattr-et
Svensk ordbok
-
cancan, chahut, uppstod på 1830-talet
som en sedesam sällskapsdans.
-
detektiv är oftast en civilklädd polisman som har till uppgift att utreda brott och spåra brottslingar.
-
snatt`erand subst. ~en snatteränder
ORDLED: snatter--and-en
Svensk ordbok
-
snatteri´ subst. ~et äv. ~t, ~er
ORDLED: snatt-eri-et
Svensk ordbok
-
snatt`ran subst., best. f.
ORDLED: snattr-an
Svensk ordbok