stam`fader el. stam`far subst. stamfadern stamfäder ORDLED: stam--fadern, stam--far

Abraham, Abram, arabiska Ibrāhīm, den första av de tre patriarkerna (Första Moseboken 12–25).

Muhammed, Muḥammad, född cirka 570, död 8 juni 632, ”Guds budbärare”, islams profet.

Medea (grekiska Mēdeia), i grekisk myt trollkunnig dotter till kung Aietes av Kolchis och sondotter till guden Helios.

Uggla (Ugla), den svenska adelns medlemsrikaste släkt.

Estrid, 1000-talet, dansk prinsessa, dotter till Sven Tveskägg.

dingo, Canis lupus dingo, en förvildad form av tamhund; liksom tamhunden en underart av varg.

uroxe, Bos primigenius, utdöd art oxdjur som levde i större delen av Europa, Asien och norra Afrika med undantag av mellersta och norra Sverige samt Finland och Sibirien.

akeda, ˙aqeda, benämning på den bibliska berättelsen om Guds befallning till Abraham att offra sin son Isak (Första Moseboken 22:1–19).

gens, pluralis gentes, i antikens Rom samlingsbeteckning för personer med samma släktnamn ( nomen gentile) och, åtminstone i teorin, samma stamfader.