stan`sa verb ~de ~t ORDLED: stans-ar SUBST.: stansande, stansning

egg, den arbetande kanten i verktyg för skärande och klippande bearbetning.

tvål, rengöringsmedel i fast form som består av natriumsalter av fettsyror och natriumhydroxid.

stans är ett verktyg som används för att slå ut ett hål ur ett tunt material.

blixtlås, dragkedja, låsanordning för klädesplagg m.m. vilken kan öppnas och slutas med en löpare som dras mellan två rader av häktor.

stansning, inom verkstadstekniken en form av klippning, där t.ex. en rondell avskiljs från en plåt eller ett band genom skjuvning, sprickbildning och vanligtvis brott.

håltång är ett handverktyg för att göra hål i mjuka material. 

kalkylator, ursprungligen en hålkortsmaskin för beräkningar.

pfiffikus är en liten linjal som används när man syr.

de Sponde, Jean, 1557–95, fransk diktare.