stif`ta verb ~de ~t ORDLED: stift-ar SUBST.: stiftande, stiftning (till 2)

Sverige, stat på Skandinaviska halvön, norra Europa.

stiftarbild, donatorsbild , framställning av en person som beställt och i allmänhet även bekostat uppförandet av en kyrkobyggnad eller som beställt och bekostat en religiös bild.

hinduism, dominerande religion i Indien, den största i Sydasien och en av de stora världsreligionerna.

Svenska kyrkan är det största kristna trossamfundet i Sverige.

förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.

stift är inom många kristna kyrkor ett geografiskt område som en biskop är ledare för.

konstitution, en stats författning.

stiftelse, rättssubjekt som vanligen bildas genom att en stiftare förordnar att han för ett bestämt ändamål vill skapa en varaktigt bestående, självständig förmögenhet av egendom som han i enlighet med förordnandet tillskjuter själv.

romersk-katolska kyrkan, eller katolska kyrkan, är en mycket stor kyrka som finns i många länder och leds av påven.