stjärna, klot av komprimerad och upphettad plasma som i sitt inre frigör energi, vanligen genom kärnreaktioner, som strålar ut från ytan i form av ljus tillsammans med lätta joniserade partiklar ( stjärnvind).

Cp-stjärna, chemically peculiar star, stjärna med avvikande kemisk sammansättning hos atmosfären.

Keplers stjärna, Keplers supernova, exploderande stjärna som observerades av bl.a. Johannes Kepler i oktober 1604 i stjärnbilden Ormbäraren.

stjärnor, lysande himlakroppar, se stjärna.

Wolf–Rayet-stjärna, stjärna med hög yttemperatur, vars spektrum uppvisar mycket breda och kraftiga emissionslinjer.

Ap-stjärna, stjärna av spektraltyp A, som uppvisar ett egenartat spektrum.

symbiotisk stjärna, stjärna som uppvisar ett sammansatt spektrum med drag såväl från relativt svala stjärnor, t.ex. absorptionsband från titanoxid (TiO), som från heta stjärnor, t.ex. emission från joniserat helium.

Stjärnornas krig, vanlig benämning på det amerikanska forskningsprogrammet SDI.

stjärnatmosfär, de yttersta och utifrån synliga lagren av en stjärna.

stjä`rna subst. ~n stjärnor ORDLED: stjärn-an