stress, inom psykologisk, medicinsk och allmänbiologisk vetenskap de anpassningar i kroppens funktioner som utlöses av fysiska eller psykiska påfrestningar, stressorer (stressfaktorer).

stressor, påfrestning som framkallar de kroppsliga och psykiska reaktioner som sammanfattas i benämningen stress.

stresshormoner, traditionell benämning på främst noradrenalin, adrenalin och kortisol, vilka frisätts från sympatiska nervterminaler, binjuremärgen respektive binjurebarken i samband med stress.

posttraumatiskt stressyndrom, PTSD (posttraumatic stress disorder), psykisk störning som kan drabba personer som utsatts för en traumatisk händelse långt utöver vanliga mänskliga erfarenheter.

fortplantning, förökning, reproduktion, alstrandet av avkomma – de levande organismernas främsta kännemärke.

stress subst. ~en ORDLED: stress-en

stressulcus, ytlig sårbildning i magsäckens slemhinna (mera sällan i tolvfingertarmen) i samband med allvarliga skador och sjukdomstillstånd.

stressfraktur, insufficiensfraktur, benbrott orsakat av upprepad överbelastning, till exempel så kallad marschfraktur i ett mellanfotsben eller fraktur genom skenbenet hos långdistanslöpare.

stressinkontinens, en form av urininkontinens, se inkontinens.

stresspolycytemi, pseudopolycytemi, en form av polycytemi.