1. stridsvagn

    stridsvagn, beväpnat, pansrat fordon, ett stridsmedel som i sig förenar vapenverkan, rörlighet och skydd.

  2. stridsgas

    stridsgas, äldre term för kemiska stridsmedel.

  3. stridsflygplan

    stridsflygplan, flygplan utrustat för insats i krig av flygburna vapen eller spaningsuppgifter.

  4. stridsåtgärd

    stridsåtgärd, inom arbetsrätten en kollektiv åtgärd som används vid arbetskonflikt.

  5. stridsfordon

    stridsfordon, pansrat oftast bandgående fordon avsett för vapenverkan, personaltransport eller understödsuppgifter, t.ex. bärgning.

  6. stridsyxekultur

    stridsyxekultur, yngre neolitisk kulturgrupp under 2000-talet f.Kr., med utbredning i Skandinavien och Finland, Mellan­europa ned till Schweiz och Böhmen samt Polen, centrala Ryssland och Ukraina.

  7. strid

    1strid adj. stritt
    Svensk ordbok

  8. strid

    2strid subst. ~en ~er ORDLED: strid-en
    Svensk ordbok

  9. ATP-striden

    ATP-striden, dominerande stridsfråga i svensk inrikespolitik under senare hälften av 1950-talet.

  10. stridsledning

    stridsledning, den direkta ledningen i stridsområdet av förband eller vapenbärare och vapeninsatser.