stri`da verb stred äv. stridde, stridit äv. stritt, pres. strider ORDLED: strid-er SUBST.: stridande; 2strid

ATP-striden, dominerande stridsfråga i svensk inrikespolitik under senare hälften av 1950-talet.

cartesianska striderna kallas de kontroverser om René Descartes (Cartesius) filosofi som utspelade sig vid en del protestantiska universitet under 1600-talet, främst i Nederländerna.

Ukraina, stat i östra Europa.

Danmark är ett land i norra Europa.

Koreakriget, väpnad konflikt om Korea 1950–53.

Strid, Elisabet, född 1976, operasångerska (sopran).

ryska inbördeskriget, konflikt 1918–22 som huvudsakligen utkämpades mellan den bolsjevikiska Röda armén å ena sidan och de så kallade vita styrkorna, som huvudsakligen förenades av ett motstånd mot bolsjevikerna och en nationalistisk strävan efter att bevara det gamla Tsarryssland.

grundlag, den svenska termen för en lag som ensam eller tillsammans med andra lagar utgör ett lands författning (konstitution).

Stalingrad var 1925–1961 namnet på staden Volgograd i Ryssland.