strå`la verb ~de ~t ORDLED: strål-ar SUBST.: strålande (till 1 och 3), strålning (till 1 och 3)

strålaflaska, timglasformad brännvinsflaska, tillverkad från 1700-talet.

växthuseffekten, den värmande inverkan som atmosfären utövar på jordytan på grund av sin förmåga att släppa igenom, absorbera eller reflektera strålning av olika våglängder.

Venus är en av de inre planeterna i vårt solsystem.

elektron, den minsta elementarpartikel som har observerats i fritt tillstånd, upptäckt och identifierad 1897 av britten J.J. Thomson.

brännpunkt, fokus, term inom optiken.

stjärna, klot av komprimerad och upphettad plasma som i sitt inre frigör energi, vanligen genom kärnreaktioner, som strålar ut från ytan i form av ljus tillsammans med lätta joniserade partiklar ( stjärnvind).

vit dvärgstjärna, vit dvärg, kompakt stjärnrest som utgör slutstadiet i lättare stjärnors utveckling.

interferens, fenomen som uppträder vid samverkan mellan två eller flera vågrörelser.

strå`lande adj., ingen böjning ORDLED: strål-ande