stån`daktig adj. ~t ORDLED: stånd-akt-ig

Hans Christian Andersen var en dansk sagoförfattare som är känd över hela världen.

Mahabharata, Mahābhārata, fornindiskt epos på sanskrit i 18 delar, vilket traditionen tillskriver Vyasa men vars tillkomsttid sträcker sig över flera århundraden.

apokalyptik betecknar dels en religiös litteraturart, som på grundval av gudomlig uppenbarelse vill tolka världsloppet och framför allt avslöja dess slut, dels den tankeriktning som är förbunden med sådana spekulationer.

Johan den ståndaktige (tyska Johann der Beständige), 1468–1532, kurfurste av Sachsen från 1525, bror till Fredrik  II (den vise).

Grotowski, Jerzy, 1933–99, polsk teaterregissör och teaterpedagog, från 1997 professor i teaterantropologi vid Collège de France i Paris.

Jackson, Thomas Jonathan (”Stonewall”), 1824–63, amerikansk militär, generallöjtnant 1862.

gungstol, vilstol med böjda medar, en möbeltyp som uppkom kring mitten av 1700-talet i USA och uppträdde dels i windsormodell (se windsorstol), dels med stegrygg och flätad sits.

Lipsius, Justus, latiniserad form av nederländska Joest Lips, 1547–1606, flamländsk filolog, historiker och filosof, professor i Jena 1572–73, i Leiden 1578–91 och i Leuven 1576–78 samt från 1592.

Mackabeerböckerna, Första–Fjärde Mackabeerboken, fyra sinsemellan fristående judiska skrifter som i högre eller lägre grad anknyter till mackabéernas frihetskamp mot den seleukidiska överhet judarna lydde under från 198 f.Kr.