substitution, term för utbyte, ersättning i många fackterminologier, inom kemin kemisk reaktionstyp vid vilken en atom eller grupp i en molekyl byts ut mot en annan.

substitution, term för utbyte och ersättning i många fackterminologier, inom ekonomin förhållandet att konsumenter och producenter anpassar sig till ändringar i priser, resurstillgång eller teknik genom ändrade konsumtionsmönster eller produktionsprocesser.

substitution, term för utbyte och ersättning i många fackterminologier, inom juridiken term för det fall att en avtalspart sätter in annan än sig själv som part i avtalet.

substitutionseffekt, nationalekonomiskt begrepp som används vid analys av effekten av en prisförändring.

substitutionsreaktion, kemisk term, detsamma som substitution.

substitution, term för utbyte och ersättning i många fackterminologier, i matematiken ersättande av en variabel som ingår i en formel eller ekvation med ett uttryck innehållande en eller flera andra variabler, ofta i syfte att uppnå någon form av förenkling inför fortsatta beräkningar.

substitutionsprincipen, utbytesregeln, inofficiell benämning på § 5 i lagen om kemiska produkter, vilken säger att kemiska produkter som kan ersättas av mindre farliga sådana skall undvikas.

substitution [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: sub-stit-ut-ion-en

prostaglandiner, PG, lipider som förekommer naturligt i alla vävnader hos däggdjur och som har lokala reglerfunktioner i många organ.

substitutionsterapi, ersättningsbehandling vid brist på ett visst hormon, t.ex. behandling med tyroxin vid hypotyreos, kortisol vid Addisons sjukdom, testosteron vid manlig hypogonadism och insulin vid diabetes mellitus.