svi`ka verb svek svikit sviken svikna, pres. sviker ORDLED: svik-er SUBST.: svikande; svek

svi`kare subst. ~n äv. svikarn, plur. ~, best. plur. svikarna ORDLED: svik-ar-en

härskarteknik, sätt att hävda sin egen maktställning genom att förringa en individ eller en grupp.

Loke är en av varelserna i fornnordisk religion.

Danmark, stat i Nordeuropa.

förråda är att svika någon eller något man förväntas vara trogen mot, se förräderi.

första världskriget, krig 1914–18 mellan å ena sidan Tyskland och Österrike–Ungern, till vilka även Turkiet och Bulgarien anslöt sig (centralmakterna) och å andra sidan Frankrike, Ryssland och Storbritannien (trippelententen) jämte Serbien samt senare Japan, Italien, Rumänien och USA jämte ett mycket stort antal andra stater.

Alliansen, samarbete mellan Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna inlett 2004 under namnet Allians för Sverige.

uppvigling, brott mot allmän ordning som begås av den som offentligen (muntligt eller skriftligt) uppmanar allmänheten att begå brott, svika en medborgerlig skyldighet eller vara ohörsam mot myndighet.

Wennstam, Katarina, född 1973, författare och journalist.