tabu, i sitt ursprungliga kulturella sammanhang i Polynesien något som var beroende av religiösa eller moraliska inskränkningar.

tabula rasa, egentligen från tidigare skrift renskrapad vaxtavla, tavla utan skrift.

taburett, kullerstol, stoppad stol utan ryggstöd, utförd i fällkonstruktion eller med fyra fria ben, vilka ibland är förbundna med fotkryss.

tabun, den först framställda nervgasen (1936).

tabulatur, det detaljerade regelverk som en mästarsångare hade att följa.

Tabularium (av latin tabula ’tavla’, ’urkund’), arkivbyggnad i antikens Rom, särskilt den som konsuln Catulus 78 f.Kr. lät uppföra på Capitoliums östsluttning mot Forum Romanum.

tabulatur, ursprungligen en under renässansen sammanfattande term för transkriptioner av flerstämmiga vokalsatser, vanligen från så kallade stämböcker, till notationer anpassade för soloinstrument, till exempel orgel, klaver eller luta.

1tabu [-bu´ äv. ta´-] subst. ~t ~n ORDLED: tab-ut

2tabu [-bu´ äv. ta´-] adj., ingen böjning

tabulator, automatisk kolumnfinnare på bl.a. skrivmaskin.