tea`terstycke subst. ~t ~n ORDLED: teater--styck-et

konst, kulturyttring vars utförande kräver särskild kunskap och förmåga att bruka denna med personlig behärskning och individuell anpassning till situation och avsikter.

Gustav III var kung av Sverige 1771–1792.

skräcklitteratur, litteraturgenre.

intrig, som dramateknisk term: ett teaterstyckes handling, dvs. författarens konkreta realisering av styckets fabel, så att individer med tydliga drag i utvalda, till tid och plats och social miljö klart bestämda situationer får utveckla fabelns förlopp.

Polanski (egentligen Polański), Roman, född 18 augusti 1933, polsk filmregissör, efter 1963 verksam i Storbritannien, USA samt i Frankrike, där han är bosatt sedan 1978.

Johannes Paulus II, egentligen Karol Wojtyła, född 18 maj 1920, död 2 april 2005, polsk teolog och författare, påve från 1978, den förste icke-italienare som valts till påve sedan 1522.

minstrel show, amerikansk underhållningsform, framväxt under 1830-talet, där vita artister med färgade ansikten gestaltade svarta.

Engdahl, Horace, född 1948, litteraturkritiker, medarbetare i Dagens Nyheter sedan 1982, medredaktör för tidskriften Kris 1977–88, ledamot av Svenska Akademien sedan 1997, dess ständige sekreterare 1999–2009.

kollationering, teaterterm: första repetitionen av ett teaterstycke, vanligen med genomgång av pjästexten, fördelning av rollerna, tolkningsdiskussioner m.m.