teg, vanligen markområdet mellan två slutfåror vid tegplöjning eller mellan två tegdiken.

tegel, keramiskt byggnadsmaterial, en typ av lergods.

Tegucigalpa, huvudstad i Honduras; 1,1 miljoner invånare (2023).

tegskifte, sammanfattande benämning på de gamla formerna för uppdelning – i regel i smala remsor, tegar – av åker och äng mellan de olika gårdarna i byarnas gemensamma gärden.

tegelsten, format tegel för väggar och andra murverk samt för marktäckning.

Teg, församling i Luleå stift, Umeå kommun, Västerbotten (Västerbottens län).

Tegnér, Esaias, född 13 november 1782, död 2 november 1846, skald, lärd, prästman, ledamot av Svenska Akademien från 1819; jämför släktartikel Tegnér.

Tegnér, släkt som härstammar från frälsebonden Lucas Esaiasson ( 1693–1739) från Tegnaby by och socken i Småland.

teg se tiga

teg subst. ~en ~ar ORDLED: teg-en