ti`dsperiod subst. ~en ~er ORDLED: tids--peri-od-en

antiken, benämning på tidsperioden ca 800 f.Kr.–500 e.Kr. i Greklands och Roms historia.

dinosaurier är en grupp kräldjur som levde för cirka 230–66 miljoner år sedan.

feodalism, term som inom historisk forskning används för att beteckna det medeltida länsväsendet med dess specifika rättsliga förhållanden.

Babylonien var ett stort rike vid floden Eufrat i Mesopotamien under bronsåldern.

istider, glacialer, tidsperioder kännetecknade av omfattande kontinentala nedisningar.

vittring, äldre term förvittring, inom geologi nedbrytning och sönderdelning av fast berg och stenblock (även på t.ex. husfasader) till en grusig, sandig eller lerig massa genom mekaniska, kemiska och biologiska processer.

bruttonationalprodukt, BNP, sammanlagda värdet av de varor och tjänster för slutlig användning som har producerats i ett land för marknaden och för den offentliga sektorn under en period, vanligen ett år.

arkeologi, vetenskap som skapar historia utifrån undersökningar av materiella lämningar efter mänskligt liv.

betyg, betygsgivning, utsaga om eller bedömning av prestationer av olika slag, ofta ett samlande mått på prestationer under en viss tidsperiod.