tillbedjan, stilla bön inför det högsta gudomliga, se adoration.

till`bedja el. till`be verb tillbad tillbett, pres. tillbeder el. tillber ORDLED: till--bed-er, till--ber SUBST.: tillbedjande; tillbedjan

till`bedjare subst. ~n äv. tillbedjarn, plur. ~, best. plur. tillbedjarna ORDLED: till--bedj-ar-en

till`bedjan subst., best. f. ~, n-genus ORDLED: till--bedj-an

adorant, tillbedjande person, i regel knäböjande inför Kristus, Maria eller ett helgon.

kult, allmännare benämning på det som i kristet språkbruk kallas gudstjänst och därför använd framför allt om utomkristna förhållanden (jämför dock helgonkult och dylikt, se helgon).

kult, enligt en inflytelserik religionssociologisk definition en religiös gruppering som karakteriseras av en diffus organisation och av ett i förhållande till andra religiösa grupper avvikande trossystem.

Ptah, egyptisk gud med kultcentrum i Memfis, vars stadsgud han troligen var alltifrån riksenandet ca 3 000 f.Kr.

stiftarbild, donatorsbild , framställning av en person som beställt och i allmänhet även bekostat uppförandet av en kyrkobyggnad eller som beställt och bekostat en religiös bild.

Acis, i grekisk-romersk myt en flodgud, son till Faunus och en flodnymf.